[ Bilderna kommer lite huller om buller. Det är Blogspot, ni vet. Man har inte så mycket att säga till om. ]
Då var det hög tid att ta sig i kragen och skriva ner slutet av den lilla Thailandstrippen. Del 3. Den blöta delen. Och då menar jag inte blött som i alkohol. Dessa tre damer var himla skötsamma och ägnade sig inte åt sånt som den vanliga Svensson gör då passet har nyttjats. Ni vet, "Hade ni kul på resan?" "Öh, tror det!". Inget sånt.
Sist hade vi kommit fram till
Koh Lanta. Låt oss fortsätta där vi slutade.
Lagom tills vi packat upp våra prylar märkte vi att AC:n inte fungerade och vi fick offra havsutsikt mot kyla i ett annat rum. Men det var helt okej. Man är ju inte så mycket på rummet i alla fall.
Rakt över vägen från hotellet låg Lanta Diver. Mmmhmmmmmm! Jajumänsan! Fröken Körsbär som avskyr att blöta huvudet och inte alls är ett så stort fan av att ligga och plaska i plurret tog dykcert på Koh Lanta! Det hade man väl aldrig kunnat tro. Jag och T2 signade upp oss på en open water-kurs och T1 hoppade på Advanced dagen efter oss. Då det bara var jag och T2 som tog kursen just då, kunde vi korta ner den till tre dagar istället för fyra. Dag ett var teori (dvs, man fick titta på extremt dåliga amerikanska filmer där dom förskte spexa till det lite vilket resulterade i skam från min sida) och dyk i en pool. En helt ny upplevelse för mig som aldrig ens har snorklat förr.
Dag två ansågs man vara nog vass för the real deal och man skjutsades ut till havs med dykbåt. Pirret på den, liksom! Lyckligtvis hade vi en helt underbar dykinstruktör vid namn Anna. En tös från västkusten med ett lugn likt en kos. Kos? Kossas? Hur säger man?
När det var dags att ta klivet ut från båten hade jag en hel fjärilssvärm i magen. Men det läskigaste var ju inte klivet ut i havet, det var ju faktiskt när man sjönk under vattenytan. Ni vet, när man ser genom masken att det går från luft till vatten och även om man hela tiden andats genom regulatorn så går det inte att lura hjärnan till att det är okej. Det tyckte jag var värst. Varje dyk. Sen tog det tusen år för mig att ta mig ner på 5-6 meters djup då jag hade jätteproblem att tryckutjämna men väl nere så var det inga problem.
Första dyket såg jag absolut ingenting. Jag hade fullt upp med att hålla koll på mig själv och inte glömma att andas. Andra dyket efter lunchen var betydligt bättre. Det öppnades en helt ny värld och jag blev kär på direkten.
Dag tre såg snarlik ut. Två dyk och slutprovet skrev på båten. Hade några löjliga slarvfel, men jag klarade teorin och fick mitt tillfälliga dykcert i handen. Jag lägger upp några undervattensbilder sen. Dom förtjänar ett helt eget inlägg.
Anna blev vi fästa vid, och när vi meddelade att vi tänkte bege oss vidare till Koh Lipe dagen efter blev hon sugen att följa med. Så vi tog helt enkelt med henne. Hon ordnade ledigt från Lanta Diver och vi bokade speedboat till Koh Lipe.
På Koh Lipe klev vi i land och det första vi uppmärksammade var den festliga sanden. Så vit och så finkornig sand har jag aldrig sett förr. Den var nästan mer som ett pulver. Mysigt!
Vi åt en lite halvtråkig lunch vid stranden, och sen gav sig T1 och T2 iväg på hotelljakt medan jag och Anna stannade kvar på restaurangen och passade alla väskor. En stund senare ringde fröknarna T och meddelade att dom hittat ett ställe där vi kunde hyra två stugor till en vettig peng. Dom skulle komma med flakmoppe från hotellet och hämta oss och väskorna.
Stugorna såg ut att komma från vilken vanlig svensk camping som helst. Mycket märklig känsla. Insidan såg ut att komma från Twin Peaks. Ännu märkligare känsla.
Den märkligaste känslan var dock när en hotellanställd kom med en flaska doftspray (ni vet, sån man kan ha på toaletten när man gjort 2:an) när vi klagade på att vi hade en kackerlacka i badrummet. Han tyckte vi kunde döda den med den. Hm? Kackerlackan hade vi i alla fall lyckats fånga under en papperskorg för att göra avrättningen lite lättare. Vi hade noll tilltro till det här med doftsprayen som den extremt höga mannen kom med, så vi plockade fram hårspray istället. Efter en halv burk hårspray och lite doftspray bara för att, blev det lilla krypet vimmelkantig och dog en plågsam död ett par timmar senare. Men inte ens en död kackerlacka kunde personalen bära ut. Det ordnade T1 som morskat till sig när den väl låg där med benen i luften.
Vad gjorde vi mer på Koh Lipe då? Massor! Vi snorklade en dag. Jättefin snorkling! Man såg precis samma saker som under dyket på Koh Lanta. Sen åkte vi ut med en dykbåt och gjorde två dyk till. Dock var det ingen kul upplevelse för oss som var rookies med tuberna. Det var extremt strömt där och man fick kämpa hårt för att inte följa med strömmarna ut i det blå. Men vi såg en sjöhäst. Det var skoj.
Vi hade möjlighet att göra ett nattdyk där, och det hade säkert varit jättehäftigt då hela havet kryllade av självlysande plankton men på grund av strömmarna stod jag och T2 över. Men T1 och Anna gjorde det. Lite avis, men det kommer fler chanser till det. De självlysande planktonen badade vi med på Railay, och det var nog så magiskt.
Varje kväll gick vi till samma ställe och fick massage av ett gäng helt underbara tjejer (och en ladyboy). Dom var så himla goa och fick oss att skratta så vi fick ont i magen så sista kvällen dricksade vi dom ganska ordentligt.
Vi passade också på att göra varsin bambutatuering. Mitt motiv var inte alls genomtänkt och bestämdes över en middag. Men jag är nöjd. Hade man gjort den någon stans där dom varit lite mer vana att göra old school-motiv hade den givetvis blivit bättre, men det är ett minne och jag kommer inte att bättra på den. Tog lite drygt tre timmar för Bao att picka in den i min arm, och för det fick jag pynta 2000 kronor. Då fick vi ett bra pris eftersom alla tre skulle tatuera sig. Det var en mysig upplevelse med bambu. Bara det att slippa ljudet av maskinen. Härligt!
Ja, just det. Alla tre. Anna hade vid det här laget lämnat oss. Jobbet kallade för hennes del, och vi bytte hotell till ett rum för tre för att få det lite billigare. Först checkade vi in i det sunkigaste rummet någonsin. Det stank mögel, det fanns en fläkt men som inte hjälpte ett dugg då solen låg på hela dagen och "säng" nr tre visade sig vara en tunn bäddmadrass på golvet. Vi uppgraderade oss. Till en jättejättejättefin liten bungalow. Det finaste boendet vi bodde på under hela resan.
Avresedagen kom. Två dagar innan hade det bombats i Hat Yai, och därifrån skulle vi flyga till Bangkok. Det var inget vi berättade för våra föräldrar. Att vi skulle till just den flygplatsen alltså. Det fick dom reda på först senare. Ingen idé att oroa i onödan, liksom. Och det var inget att oroa sig över heller. Det var jättestor bevakning på flygplatsen. Kryllade av militärer, säkerhetspersonal, hundar och så fort man varit ute fick man lysa igenom sina väskor igen innan man fick komma in på flygplatsen. Himla uppstyrt.
I Bangkok tog vi taxi till det flotta femstjärniga hotellet vi bokat sista natten. Man kände sig ju lite som en bonde när man klev in bland all lyx i smutsiga resekläder och flipflops. Men känslan av att få ställa sig i en ren dusch utan insekter som dessutom hade
både varmt vatten
och tryck i kranen (annars hade det varit antingen eller) var amazing! Det kändes som att jag hade kunnat stå där resten av mitt liv!
På kvällen gick vi ut en sväng och kollade på de närmaste kvarteren. Det var rätt dött. En man stoppade oss på gatan och förklarade att dom firade något. Ingen av oss förstod vad, riktigt. Men något. Därför var det mesta stängt.
Dag två började med sovmorgon och frukost på rummet. Sen spenderade vi resten av dagen i MBK-gallerian. I 8 timmar gick vi runt där, och ändå lyckades vi inte se allt. Helt otroligt vad stort det var! Och billigt. Det kliade i shoppingfingrarna men jag hejdade mig ändå rätt så bra då jag inte hade så mycket plats i väskan kvar samt var lite nojig för övervikt.
Vi återvände till hotellet på kvällen som då ordnade med en bil som körde oss ut till flygplatsen. Och sen, ja... då åkte vi hem. Med sorg i hjärtat.
Och vad som hände sen? Då blev det påsk. Jag gjorde inte så mycket. Sov mest. Jetlaggad till tusen. Sen kom första arbetsdagen på 24 dagar och jag stegade raka vägen in till chefen och ansökte om ledighet mellan jul och nyår. Det är en bra jul i år. Man behöver inte ta ledigt så mycket för att få många dagar i frihet. Jag har ingen aning om var jag vill åka och om någon vill följa med, men är någon pepp på att fly kylan och fira min 30-årsdag på en sandstrand så är det bara att skrika till.
